Din uppgift som förälder – förbereda ditt barn för livet

Ta en stund och fundera över vad ditt syfte som förälder är. Som rubriken lyder handlar artikeln om att förbereda ditt barn för livet, men vad innebär det egentligen? Det låter ju en aning luddigt och alla har nog sin egen uppfattning om vad man behöver för att klara av livet på bästa sätt.

Som förälder är din uppgift att ge ditt barn bästa möjliga förutsättningarna för att klara sig själv genom livet. Vad föräldrar anser vara de bästa förutsättningarna är såklart olika men en tendens verkar finnas att prioritera praktisk kompetens och kunskap framför psykisk förmåga. Praktiskt kompetens kommer naturligt, att lära sig gå på toaletten, diska och städa kommer automatiskt så länge de får möjlighet och förtroende att ta ansvar över det. Om inte förr kommer de lära sig när de har ett eget boende.

Vad som är en långt mycket svårare del av föräldraskapet är att ge barn de bästa möjliga förutsättningarna till den psykiska förmågan att skapa välbefinnande för sig själv och för andra. Med det innefattas en sund självkänsla, konflikthantering, kunna hantera misslyckanden och besvikelser, att kommunicera och ta ansvar över sig själv och sitt eget välmående.

 

Denna psykiska kompetens är avgörande för barnet och dess framtid, hur barnet kommer angripa livet och dess utmaningar, i slutändan barnets livskvalitét. 

 

Det är milt uttryckt en utmaning på många olika sätt med tanke på föräldraskapets ständigt skiftande roll allteftersom barnet växer och utvecklas. Att kunna älska villkorslöst och förmedla kärlek och uppskattning så att den också uppfattas som just det av barnet. Att hela tiden ha en så förutsättningslös och fördomsfri inställning mot barnet och dess beteende och val trots eget tidigare bagage av upplevelser och värderingar. Att så gott det är möjligt vara en så empatisk rollmodell man förmår till en person som inte alltid visar uppskattning tillbaka för ansträngningarna.

Frågan är därför inte om eller när barn förvärvar kunskap utan vad och hur. Genom uppväxten lär sig barn hur relationer fungerar, sitt eget värde och vad som är ett acceptabelt beteende och vad som inte är det genom att observera andra i sin närhet. Föräldrarna fungerar som deras första rollmodeller i livet men fortsätter också vara inflytelserika modeller även efter att barnet börjat träffa andra vuxna utanför hemmet. Hur föräldrar beter sig mot både sig själva och andra är med andra ord också det barnet har som sin allra första sanning om hur världen fungerar.

Uttrycket “barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör” är ett slående ordspråk om hur barn lär sig om livet. Precis som vuxna lyssnar mer till kroppsspråk, tonläge och gester än den verbala kommunikationen gör barn likadant. När vår partner säger att hen älskar oss i förbifarten med en suck tror vi knappast på det. Barn har trots mindre livserfarenhet samma förmåga att läsa mellan raderna som vuxna, därför är barn också svåra att lura eller missleda. De märker oftast om något är fel eller vad föräldrarna egentligen tycker när vi försöker maskera det med en glad min eller säga något positivt fast vi egentligen inte tycker det.

Om föräldrar hanterar konflikter genom att skrika högljutt på varandra är det också den konflikthanteringen barnet kan och troligtvis kommer använda sig av i egna konflikter oavsett hur många gånger föräldrarna förklarar att det inte är så man ska lösa konflikter. Man kan påpeka felen i barns beteende oräkneliga gånger men om ingen visar dem ett bättre sätt att bete sig kommer förklaringarna vara fruktlösa.

 

Vad ska jag göra då?

  • Fundera över om du har något beteende som du inte vill att dina barn ska ta efter.
  • Vill och kan du ändra beteendet du inte trivs med? Hur kan du göra det?
  • Var inte arg eller påpeka att barnet har fel om du själv beter dig likadant i liknande situationer. Att enbart berätta vad som är rätt beteende kommer inte hjälpa om du gör tvärtom själv.
  • Om du inser att du gör något du inte vill att barnet ska ta efter, berätta det för barnet och säg att du jobbar på att bli bättre på det själv, förutsatt att du faktiskt gör det.
  • Säg inte saker till ditt barn som du faktiskt inte menar.

Ditt välmående – det viktigaste för ditt barn

Att vara förälder idag är inte lätt. Vi blir dagligen bombarderade med oerhört mycket tips och råd för vad som är det bästa för våra barn. Åsikterna är ändlösa och hur du än gör kommer det alltid finnas någon med andra åsikter. Och fokusen ligger på så många områden så det är omöjligt att hänga med. Det ska vara rätt mat, hemlagad mat, ekologisk mat, ammas, tillräckligt mycket och rätt typ av stimulans, barn måste gå på dagis eller ska absolut inte gå på dagis, det viktigt att bära barnet i sjal eller sele, att sova i egen säng rekommenderas av Socialstyrelsen men samsovning är bättre för anknytningen, att lyssna på barnets skrik som en signal är viktigt men samtidigt är det bra att låta barnet skrika, barnet måste lära sig klara sig själv, dessutom är det bra för lungorna.

Mitt i alla råd och rön missas oftast det allra viktigaste för ditt barn, det som får ditt barn att må bra och utvecklas optimalt, nämligen du. Du som förälder är den allra viktigaste faktorn för ditt barns välmående. Om du som förälder mår bra mår också oftast ditt barn bra. Studier på nyblivna deprimerade mammor har visat att mammans ansiktsuttryck är stelare, har mindre mimik och svarar inte på sina barns signaler. Detta speglar barnet som är mer irriterat och till slut har också barnen mindre ansiktsmimik. Man blir helt enkelt som man umgås.

I all hets om att ge barnen det allra bästa i form av mat, leksaker, kläder och utbildning glömmer vi att ge våra barn oss själva. Det finaste du kan ge ditt barn är din egen tid, den är både oersättlig och unik.

Barn saknar den erfarenhet vuxna besitter men är dock ändå kompetenta i den bemärkelsen att kunna läsa och känna stämningar och agerar ofta på dem. Har du någon gång undrat varför ditt barn alltid krånglar eller gör precis tvärtemot vad du säger när ni har bråttom, är stressad eller på dåligt humör? Vi vuxna tror ofta att barn inte är medvetna om hur vi mår för att de inte kan prata, för att vi sätter upp en glad fasad eller helt enkelt inte berättar vad som står på. Detta är dock felaktigt, de förstår att någonting är fel men går undrandes om vad som är fel. Beroende på ålder och personlighet påverkar det barnet olika. Skolbarn kan få svårare att sköta skolarbetet eftersom deras tankar är hos föräldern. Förskolebarn kan bli mer lättirriterade eller mer klängiga och spädbarn blir irriterade, skriker mer och vill ha mer närhet.

Att vara förälder är inte en enkelt, det är ett helt företag med det vardagliga familjepusslet och all den administration det innebär, ofta med sömn- och tidsbrist. Till råga på allt, finns mindre tid för dig själv och parrelationen om en sådan finns, för att kunna ladda batterierna. Utöver detta finns dessutom kraven och stressen över att följa alla olika råd som ibland ses som ett måste för ditt barns utveckling. Kanske känner du dessutom skuld för att du inte hinner med. Men detta är en omöjlig ekvation mellan tid och göromål.

Vad som anses vara optimal utveckling idag är inte nödvändigtvis detsamma som normal utveckling. Barn har i alla tider utvecklats oavsett var i världen de växt upp, vilken mat och leksaker de haft. Barn kräver varken ekologisk hemlagad mat, pedagogiska leksaker eller förskola. Och de behöver inte en perfekt superförälder för att utvecklas, de behöver en välmående, förälder som har tiden och viljan att vara fysiskt och psykiskt närvarande när det finns möjlighet till det.

Mitt råd till dig, (som du egentligen inte ska lyssna på), är att ta vara på dig själv genom att

  • känna efter vad du vill och orkar. Av vilken anledning gör du vissa saker? För dig själv eller för att du vill ditt barn bästa?
  • säga nej till det du inte vill
  • göra mer av det som ger dig energi
  • fundera över vad som är viktigt för dig och dina barn. Bestäm ca tre fokusområden, fokusera på det och strunta i resten. För vissa är hemlagad mat viktigt men är inte så noga med att gå ut varje dag, för vissa är fysisk närhet viktigt och bär sina barn i sjal istället för barnvagn.

Poängen är att vi är alla olika och fokuserar på olika saker i vårt föräldraskap. Att göra allt perfekt är inte detsamma som att vara en bra förälder, då missar du det viktigaste, dig själv.